När inget går som man vill

publicerat i Vardag;
Åkte till träningen extra tidigt igår så vi skulle kunna hjälpa till att bygga banan. När vi kom dit var Foch E redan klar med banbygget så vi gick och hämtade djuren istället. Vi myste en liten stund innan vi begav oss mot stallet med alla tre herrarna,Desmond, Texas och Blue.
 
Han kändes fin under uppvärmningen. Gjorde volter och ställde honom åt båda håll som vanligt under uppvärmningarna. Vi skulle hoppa en serie på tre hinder med en bom innan, imellan varje hinder och efter sisa hindret. När vi kom första på serien första gången så gick det helt åt skogen. Jag fick inte till någon bra galopp och jag tyckte att det var alldeles för långt avstånd mellan hindrerna. Efter några rundor fick vi till slut till det nån gång och sedan kortades avståndet. Fortfarande tyckte jag att det var för långt för Desmond med L sa att det var C ponny avstånd... så antagligen red jag för dåligt. Alla hinder låg väll på kanske 70-80 när vi skulle komma en av gångerna och då klarade han verkligen sig inte över så det blev ett stopp.. västen kvävde mig och jag tyckte så synd om Desmond. Vi lyckades iallafall ta oss över det nån gång när vi faktiskt fick in lite flyt.
 
 
Det känns som att vi har tappat ALLT vad gäller hoppningen. Jag finner inte lika stort nöje i det häller som jag gjorde förut. Jag vet inte om det är jag som rider för dåligt eller vad det är... Jag är iallafall i en väldigt stor svacka i just hoppningen. Det känns som vi står still och trampar på samma ställe hela tiden och jag vet faktiskt inte vad som hänt.
 
 
 
 
 
 

Kommentera inlägget här :