Jag har varit halvfodervärd på Desmond i ungefär 6 månader nu. Ibland måste stanna upp och nypa mig i armen och insé att det faktiskt är jag som är skötare på honom. Det är jag och ingen annan.
För mig är det overkligt. Efter att ha ridit en gång i veckan cirka 8 år,efter att ha tjatat och tjatat om att få bli halvfodervärd på en av stallets hästar fick jag äntligen bli skötare åt en häst. Och inte på vilken häst som helst utan Dakir´s Desmond.
Jag har sagt det förut men jag säger det igen. När jag började rida var Desmond hästen man alltid kikade lite extra på när han stod där i boxen. Man stannade alltid upp lite bara för att få se honom under några sekunder när han stod där och åt gräs i hagen. Under ridlägrena satt vi ofta och kollade med stora ögon när Malin red på Desmond.
- Åh vad fin han är!
Sa alla någon gång under tiden vi satt där och beskådade den där underbart fina hästen. Fler än en gång sa jag till mamma att någon gång så ville jag rida på Desmond.
Jag minns så väl den där sista eftermiddagen på ridlägret. Vi hade just avslutat en av de årliga avslutningstävlingarna vi har sista dagen på varje ridläger. Jag var super glad över att vi kammat hem en tredjeplats, jag och Desmond. För det var jag som fått äran att rida honom under veckan.
Med stor glädje och även en hel del sorg stod jag där i boxen och borstade honom. Jag var ledsen för att det var sista dagen på en underbar vecka och jag skulle bli tvungen att lämna Desmond och efter sommaren skulle jag återgå till att rida lektion 1 dag i veckan. Mamma kom ner till stallet för hon hade varit där och kollat på mig när jag tävlade. Efter ett tag kom Harriet fram till mamma och mig och sa att Desmond var ledig och om jag ville fick jag börja hyra honom. Detta skulle då alltså innebära att jag skulle få börja rida 3 dagar i veckan. Jag blev överlycklig men vågade inte hoppas på någonting alls. Mamma sa till Harriet att vi skulle fundera på saken och en gnista hopp tändes inom mig.
Vi åkte hem från ridlägret och direkt när jag kom hem berättade jag för pappa om det Harriet sagt. Han och mamma pratade lite smått och sedan var det inte mer med det.. Några veckor senare berättade de för mig att den första September skulle jag få bli halvfodervärd på Desmond. September skulle vara en "testmånad" och om allt funkade då skulle jag få fortsätta. Om jag fortsatte att sköta skolan förstås.
Ingen kunde vara lyckligare än mig den dagen.
Nu sitter jag här, ungefär 6 månader senare. Lyckligare än någonsin. För jag har hittat min bästa vän.
Dakirs Desmond,jag älskar dig mer än ord kan beskriva <3
